Jag har aldrig varit bortskämd

Är uppväxt i en STOOOR familj, har alltid ärvt och kan absolut inte kunnat titulera mig som bortskämd. Klagar inte, jag har fått lära mig att om det är något man vill så måste man kämpa för det. Men nu ikväll, när jag kom hem med ett härligt litet leende på läpparna kände jag att jag banne mig är bortskämd. Nämligen med vänner!
Jag har dom *bästaste, *bästaste vännerna i hela världen. Ni vet sånna där som vet, att även fast vi inte ses och hörs varje dag, inte ens varje vecka ändå alltid är nummer ett hos mig. Har spenderat kvällen med precis en sån vän. En man kan dela allt med, inte bara sin glädje och sina stora hemligheter med utan även sånt som känns tungt och trist. En sån vän man kan vara tyst med och ändå tycka att det är helt okej.
Jag älskar er mina vänner och det betyder så mycket att jag har er. Tack för att jag får vara en del av era liv.
Så nu ska jag ta med mig mitt härliga lilla leende och vetskapen av att jag faktiskt är väldigt bortskämd och krypa ner i sängen.

(*bästaste- favorit böjning av ordet bäst, tätt följt av pussigaste)